Inte kul

Något hallelulja moment blev det då inte idag på morgonen. D skulle inte gå till skolan för hon hade sprungit på toa flera gånger under natten sa hon och hon hade haft feber igår, för E, en kompis, tyckte nog att hon hade varit lite varm i pannan.
Så fort jag sa att "Då får väl jag ringa och säga att du har magsjuka" Det var då helt fel sagt av mig, för då brakade helvetet löst. Ringa och säga så gick ju inte för då skulle läraren säga det inför hela klassen och nå magsjuka hade hon då inte alls. Och helt plötsligt hade hon inte sprungit på toa, men hon hade ont i huvudet, magen och kroppen och mådde dåligt. Och det var ju inte något hon sa i en ynklig ton, det hördes nog över halva stan. Sedan ven grejer runt huvudet på mig, enda räddningen var att rusa upp för trappen.
Efter 5 minuter kom hon upp, som ett mullrande åskmoln, då var det bara för mamma att inte höras och synas så lite som möjligt.
20 minuter senare gick hon ut genom dörren men var tillbaks lika fort. Jag hade låst cykeln igår kväll, låsa cykeln fick jag då inte göra, jag skulle inte ens röra cykeln (då är det min cykel vi pratar om) sedan vände hon på klacken och slängde igen dörren så varje ruta skallra i hela huset.
Man vet aldrig var man har den där lilla tösen. Från att vara hur lugn och gullig som helst, så slår det bara till, helt utan förvarning ibland till att hon blir helt vansinnig och så vips så är hon tillbaks till det lugna igen.
Inte lätt!