En lång natt

Idag skulle jag ha varit iväg till Stockholm och shoppat men så blev det inte på grund av gårdagens händelse. Jobbade kväller igår, strax före 20.00 ringer D hemifrån vännen E: "Jag har cyklat omkull och handen gör jätte ont" Efter att ha pratat även med E:s mamma om läget så ringde jag direkt till sjukvårdsrådgivningen. Hon som jag talade med där ville prata direkt med D, så hon rinde till tösens mobil. Det blev att vi skulle ta oss till Familjeläkar jouren i Gävle, våran stängde 20.00, innan jag gick från jobbet frågade jag en sköterska på jobbet om hon visste var jouren låg, hon trodde den låg vid akuten. På vägen hem ringde jag mamma som kom och hämtade oss och körde till akuten i Gävle. I luckan satt två kvinnor, en yngre och en äldre, som sa att det var länge sedan jouren hade flyttat därifrån och låg nu på Södertull. När jag frågade vart det var, svarade den äldre väldigt snorkigt "på söder", och det svaret hjälpte då inte mig. Och jag blev ännu mindre hjälpt av att hon sedan sa med lika snorkighet att det låg vid migrationsverket. Tur för mig så var den yngre mer hjälpsam och trevligare som förklarade hur jag skulle köra för att ta mig dit.
Väl framme vid jouren, vid 21.30, behövde vi inte vänta så länge innan vi fick träffa en doktor som klämde och kände på D:s arm och hand. När hon var klar sa hon att D skulle få röntga sig, hon skrev en remiss och skickade oss tillbaks till akuten. I luckan satt snorkiskan kvar och såg ut som en sur citron, efter att ha tittat på remissen skickade hon oss vidare till röntgen.
Jag kan då säga att röntgen personalen var nästan i samma klass som hon i akut-luckan, de skulle verkligen behöva gå en charm kurs. Men där behövde vi inte vänta så länge innan D blev röntgad, och det tog inte så läng stund innan det kom en med ett kuvert och talade om att vi skulle tillbaks till akuten.
Surkartet i luckan såg än mer sur ut när vi kom tillbaks och lät väldigt irriterad när hon talade om att där fanns ingen röntgen läkare på plats, skulle vi träffa en doktor fick vi vänta på kirurg läkaren och då skulle vi få vänta.
Och vänta det fick vi. När vi kom in i väntrummet var klockan vid 23.00, läkaren fick vi träffa 03.30. Enligt henne och en annan läkare som hade tittat på röntgen svaret sa att det var en fraktur vid handleden. D tyckte att det var lite konstigt att, där de sa att själva frakturen var, det var inte där hon hade som mest ont men en kvart senare hade tösen en gipsad vänster arm.

Idag vad 9 tiden, ringer en ortoped läkare, han ville att vi skulle komma tillbaka så snart som möjligt för det var vissa oklarheter angående frakturen och röntgen.
När vi kom till akuten fick vi vänta någon timme, sedan kom en läkare och skrev en ny remiss till röntgen. Den här gången röntgade de bara handen på D och när allt var klart fick vi gå tillbaks till akuten och vänta drygt 1 timme innan läkaren som hade skrivit remissen kom och hämtade oss.
Då säger han att röntgen läkaren hade tittat på plåtarna och det visade ingen fraktur någonstans och att hon inte behövde något gips. Så bra då tänkte jag, men när jag frågade honom om den läkaren även hade tittat på nattens plåtar blev han osäker och sa att gipset fick sitta kvar så skulle han ta reda på det, men det skulle han inte hinna idag.
Så nu är det bara att vänta på morgon dagen och se om han hör av sig.